Man hör inte helt sällan diverse gnäll om att Microsoft är så dominant och styr och ställer över hur folk ska använda sina datorer. Samtidigt hör man inte ett ljud från Appleanvändarna så jag tog för givet att allt var frid och fröjd i fruktlandet. Häromveckan skaffade jag dock en iPhone och blev då smärtsamt varse om hur det de facto ligger till. Apple styr verkligen allt jag får och inte får göra genom sin härskarportal iTunes. Det hela blev extra påtagligt när jag för första gången startade telefonen och möttes av en bild som visade att jag var tvungen att koppla in telefonen till en dator med iTunes om jag så mycket som vill ringa med telefonen. Genom iTunes styr dessutom Apple vilka program som får finnas och inte finnas på en iPhone, oavsett hur bra programmet är.
Nyligen läste jag på siten www.dearstevejobs.com att SVT Play står med mössan i hand och väntar på att nådig Steve ska tillåta sina äppelslavar att titta på SVT Play som är förebilden för alla andra kanalers webbtv. Nu får jag säkert massa skit för att jag säger något avvikande om äppelsekten men jag hoppas verkligen att Jobs & Co kan få bukt med sin megalomani och låter folk installera vilka program de vill.
Ett tag trodde jag att jag var ensam om att tycka att Apple suger röv men tydligen finns det åtminstone en manusförfattare på Simpsons som också verkar ha fått nog. Skåda hans verk.
P3 är en radiokanals som i alla tider har legat mig väldigt varmt om hjärtat. De har alltid levererat en bra mix av snack och musik och de har alltid lyckats nosa rätt på talanger både i form av ny musik och duktiga radiopratare och jag har alltid varit en trogen lyssnare oavsett tid på dygnet.
Det senaste året har de dock lyckats rasera allt det anseende och förtroende som de byggt upp under hela min uppväxt och mitt så kallade “vuxna liv” genom att ha tre vrålapor bakom spakarna på morgonpassat. Kodjo, Martina och Hanna vill jag minnas att de heter och de är så usla att man kan sätta på vilken reklamkanal som helst på morgonen och vara säker på att deras morgonprogram är mindre kass än P3s (ibland är det hårfint men P3 brukar alltid lyckas suga mest purjo). Jag har övergivit P3 helt och hållet pga detta program.
MEN! Den senaste veckan har P3 rest sig ur askan och återställt all skada som morgoneländet orsakat. P3 har nämligen kört “Musikhjälpen” i kampen mot Malaria. Christer Lundberg, Timbuktu och nån som kallar sig Ametist och låter som Katrin Zytomierska är programledare och sänder dygnet runt från en glaskur bredvid Storan på Avenyn i Göteborg. Lyssnarna får önska sina favoritlåtar genom att skänka från 50 kronor och uppåt i form av SMS. Aldrig har musiken varit så varierad som nu och programmet har en strid ström av intressanta av gäster i form av kända svenskar som programledarna lyckas ha intressanta samspel med. Det är en fröjd att lyssna på detta och jag hoppas verkligen att P3 fortsätter på de här bra vibbarna och ger som nyårslöfte att morgonpassetgänget aldrig någonsin ska få komma i närheten av en mikrofon i Sveriges Radio igen.
Posted on Wednesday, 25 November, 2009 by Sourra. Categories: Uncategorized.
Idag när jag kom hem från jobbet så var det fullt på alla parkeringsrutor så jag ställde mig längs gatan på nattparkeringen och gick in i trapphuset. På väg upp mot lägenheten ser jag hur en bil börjar backa ut på p-rutorna med riktning mot sidan på vår bil. Medan jag står där och väntar på att bilen ska stanna och köra framåt så forsätter den obehindrat bakåt tills det tar stopp. Mot vår bil. Hela bilen kränger till och föraren i den andra bilen lägger bekymmerslöst in ettan och glider iväg. Jag springer ned för att se om det blev något men hon träffade fälgen med sen dragkrok så det blev bara ett litet märke. Men icke desto mindre var det en smitning vilket gjorde mig lite småsned så jag sökte upp ägaren och ringde upp:
“Hej, det är jag som äger bilen som du backade på för en stund sedan”
“Åh hej… Men det gick ju så sakta och jag kom inte på det förrän jag åkte därifrån och jag såg att det stod en bil där och…”
“Men backar man på en bil från sidan så blir det plåtskador och då stannar man och kollar hur det gick och det gjorde inte du!”
“Men det gick ju så långsamt…”
“Du smet! Det är brottsligt och ett jäkligt dåligt beteende.”
“Men…”
“Men vaddå?!”
“Oj uj… ja… nej… det var ju inte bra och…”
Sen fortsatte avhyvlingen ett par minuter och tanten i på andra sidan blev mindre och mindre nöjd över sitt tilltag. Till sist hade jag fått ur mig mitt smitarhat och avslöjade att hon missade dörren på vår bil och att det bara blev ett märke på framfälgen. Skam och lättnad kom ur telefonen. Jag skulle bli väldigt förvånad om hon inte lämnar en lapp nästa gång hon backar på vår bil
Om man tar en titt i vårt vindsförråd så kan man få se många av de olika projekt som jag har tagit mig an under åren. Jag är något av en mästare på att hitta på saker att fylla min (och Linas) tid med. När jag säger projekt så menar jag någonting som jag intresserar mig för och går in rätt hårt för under en begränsad period. De senaste åren har jag bland annat:
* Roat mig med att göra lustiga juicer med en råsaftscentrifug. Centrifugen står nu på vinden. När man gör morotsjuice är det viktigt att skära bort röven på moroten, annars blir drickat beskt.
* Byggt datorer med långt mycket högre prestanda än jag behöver. Dessa samlade damm här hemma några år och ligger nu på skroten.
* Försökt lära mig spela golf. Projektet är på is och golfbagen står i ett förråd någonstans. Det har den gjort ända sedan jag och Hampan var på Hills golfclub och Hampan retade gallfeber på några färgglatt klädda genom att dominera på driving rangen i badtofflor.
* Börjat kitesurfa. Projektet fortgår fortfarande och har goda utsikter att göra det för en lång tid framöver. För övrigt surfade jag idag för första gången sen jag ådrog mig min fantastiskt sugiga knäskada.
* Lärt mig klippa film. Min dator är full av oavslutade filmer.
* Börjat klättra. Klättringen har samma status som Kitesurfingen.
* Byggt en vagn som går på räls så man kan göra glidande panoreringar när man filmar. Bygget blev klart häromveckan så nu har vi en räls som går genom vårt hem. Jag har använt skapelsen totalt 3 minuter och den har goda förutsättningar att hamna på vinden.
* Virkat. Det blev ett par muffar till mina hörlurar, sen åkte nystan och nålar ned i byrålådan.
* Köpt en surfbuss och börjat bygga om den så man kan bo i den. Projektet fortgår fortfarande och kommer nog aldrig bli klart.
* Planerat att bygga en vinsch som man kan använda för att åka wakeboard efter. För tillfället står det en 250 cc-motor på ett postkontor någonstans och väntar på att jag ska hämta den och när jag gjort det så är bygget igång. Vinschen kommer ha 300 meter lina och antagligen kommer den bli fullständigt livsfarlig.
Det är ingen större konst att lura på mig nya grejer som jag glatt kastar mig över och nu i dagarna har en bekant från Umeå övertygat mig om att jag ska börja flyga radiostyrd helikopter som man kan filma ifrån. Jag har faktiskt funderat på att skaffa en radiostyrd manick rätt länge men senast jag inbillade mig det så stängdes butiken som jag passerade varje dag på väg till jobbet just när jag skulle slå till. Det är nog bäst att jag inte frågar Lina om hon tycker att det är en bra idé innan jag skrider til verket den här gången. Nedan ser ni en av Umeåflygarens skapelser. Det är svårt att inte bli fascinerad.
Alldeles nyss rullade det en reklam på TV där Marabou uppmanade folk att gå in på www.räddajulen.nu och rösta på sin favoritpralin i Aladdinasken så den blir kvar när de uppdaterar innehållet. Tydligen hade Marabou missat att man sen några år kan ha å, ä och ö i sin adress för den korrekta adressen var www.raddajulen.nu men det var inte det jag skulle skriva. Vad jag tänkte komma till var att jag gick in för att rösta på den franska nougaten så inte den försvinner. Gissa om jag blev snopen då jag upptäcke att den redan var borta. Skit. Hur kan de ta bort en av få ätbara kluttar? Hmm nåja, det var nog ett tag sedan jag öppnade en Aladdinask senast eftersom jag inte upptäckte helgerånet förrän nu så jag antar att jag överlever även denna I-landskris.
Så länge jag kan minnas har det alltid funnits en slags dold avsundsjuka i vår huvudstad som riktats mot Göteborg. Den är dold i det avseendet att Stockholmarna på ytan rackar ned på Göteborg men i smyg finns en önskan om att få bo i en lika go stad. Ramsan “Alla luktar fisk i Göteborg” (vilket alla faktiskt gör) och dess kusin “Alla heter Glenn i Göteborg” (vilket alla också faktiskt gör) hör till de mest återkommande påhoppen från de boende på baksidan men de har ju faktiskt inte så mycket mer att komma med. Det är klart det måste vara jobbigt att bo i vad de själva uppfattar som Sveriges medelpunkt bara för att finna att allting händer i Göteborg. De stora musikhändelserna äger rum på västkusten så på sommaren är Götet fullt av Stockholmare (och Boråsare) som envetet hävdar att Stockholm är så otroligt bra (det är Stockholmarna som säger det, inte Boråsarna för de äter bara räksallad). När 08-folket är här och inte sjunger ramsor om folk som bor i Göteborg brukar de göra sig lustiga över spårvagnarna. Spårvagnarna är tydligen oerhört fåniga, långsamma och gammalmodiga så därför var det lite intressant att läsa denna artikel. Jag hoppas de inte tror att Stockholm kommer bli som Göteborg i en handvändning bara för att man åter satsar på spårvagnar genom City. Det återstår många åtgärder innan de når sitt mål. En sån åtgärd är att lära Stockholmarna att 1) slappna av och sluta jäkta, 2) Stockholm inte är landets medelpunkt och att 3) det ska vara saltvatten i havet, inte nåt bräckt bös.
Stockholm må vara en ok stad som jag stundtals uppskattade när jag bodde där men jag citerar gärna en av stadens mer kända musiker och det intervjusvar han gav på frågan “Vad missar du inte när du är i Stockholm?”
Svar: “Tåget hem till Göteborg”.
Idag har jag lärt mig att det är en extremt dum idé att träna hårt på gymmet mån-tis för att sedan gå på yoga på onsdagen där man använder de muskler som man dagarna innan dragit på sig träningsvärk i. Jag fick fuska på de mest simpla övningar och noterade hur instruktören tittade på mig och suckade över min uppenbara uselhet. Nu kan det bara bli bättre.
Trots att det sägs att man bara ska ångra det man inte gjort så ångrar jag ibland saker som jag gjort. En sak som jag gjort nyligt som jag ångrar är att se Pineapple Express. Seth Rogen har norpat 2 timmar av mitt som jag hade kunnat göra nåt mycket bättre med. Kan nån förklara hur den fördömda rullen har fått 7.1/10 på IMDB.com?
Så länge jag kan minnas har det alltid funnits en slags dold avsundsjuka i vår huvudstad som riktats mot Göteborg. Den är dold i det avseendet att Stockholmarna på ytan rackar ned på Göteborg men i smyg finns en önskan om att få bo i en lika go stad. Ramsan “Alla luktar fisk i Göteborg” (vilket alla faktiskt gör) och dess kusin “Alla heter Glenn i Göteborg” (vilket alla också faktiskt gör) hör till de mest återkommande påhoppen från de boende på baksidan men de har ju faktiskt inte så mycket mer att komma med. Det är klart det måste vara jobbigt att bo i vad de själva uppfattar som Sveriges medelpunkt bara för att finna att allting händer i Göteborg. De stora musikhändelserna äger rum på västkusten så på sommaren är Götet fullt av Stockholmare (och